Klassiska kanelbullar - bakade med kall degvätska och med bara en jäsning!

Bakgrunden till varför jag gör de här bullarna kräver en liten introduktion! Om du bara är intresserad av receptet, så finns det längre ner på sidan. 

Strax innan jul började jag följa en ny konditorblogg. Sweet treats heter den, väl värd att kollas in. Den drivs av Sofie Nilsson som är ung konditor och som var helt grym i Dessertmästarna som gick på kanal 5 i höstas. I Sweet treats visar hon steg för steg hur man gör olika mer eller mindre avancerade moment och detta är ju mumma för en tekniknörd som jag. Jag älskar att läsa om hur man gör den perfekta sufflén och hur man tempererar choklad. Detta trots att jag sällan är särskilt avancerad själv när jag bakar. Men ibland kommer det proffstips som man omedelbart känner ett behov av att inkorporera i sin egen vardag. Det här är ett sådant! 

Sofie gjorde i december ett långt och instruerande inlägg om hur man bakar saffransbröd, och när jag läste det började det snurra i huvudet på mig. För ni förstår att sådant här är spännande för en nörd som jag. När det gäller söta degar, dvs. vetebröd av olika slag, så arbetar proffsen tydligen ihop degen för att sedan omedelbart därefter fortsätta med att baka ut bullarna. Ingen jäsning till dubbel storlek i bunken. Ingen värmning av degvätska. Inte ens jästen behöver smulas. Tjoff, i med alla ingredienser bara, och låt din köksmaskin göra jobbet. Förutom att det är enklare och spar lite tid, så blir degen mycket mer lätthanterlig vid utbakningen. En jäst deg blir ju lite "lös" och levande på något vis i konsistensen. Den ojästa degen är mer fast och enklare att jobba med. Bullarna jäser sedan enbart på plåten innan gräddningen. Tanken svindlar lite. Varför står det i alla vetebrödsrecept att degvätskan ska ljummas och varför ska degen jäsas två gånger? Varför är inte det här sättet det allmänna sättet att baka bullar på?? Eller är det här något alla känner till utom jag? 

Jag kände att jag bara måste testa det här tillvägagångssättet och bestämde mig för att göra det med mitt älsklingsrecept på kanelbullar, nämligen Leilas. 

Recept:

Ca 24 st, beroende på hur stora man vill ha dom. Jag bakar mina i muffinsplåtar som rymmer 12 st.

Vetedeg:
50 g jäst
3 dl mjölk
1 msk kardemummakärnor
1,5 dl strösocker
0,5 tsk salt
150 g rumstempererat smör
1 ägg
600 g vetemjöl special

Fyllning (min egna variant):
150 g smör
1 dl strösocker (kan bytas ut mot ljust muscovadosocker)
1,5 msk kanel

Och så provade jag att göra på följande vis:

Mortla kardemumman. Häll i alla ingredienserna utom mjölet. Mjölken är kall och jästen har jag som sagt inte ens brytt mig om att smula sönder. (OBS! Uppdatering! Numera klickar jag i smöret efter det att mjölet är tillsatt och någorlunda inarbetat i degen.)

Tillsätt mjölet, lite i taget. Låt maskinen jobba på låg hastighet i ca 30 min. Under tiden förbereder du fyllningen. Gör glutentestet för att se att degen är klar! Låt degen vila i 10 minuter efter bearbetningen. Baka ut bullarna som du brukar och upptäck hur mycket enklare det är när degen är ojäst! Trevligt. Plasta in plåten och ställ den i ugnen (som är avstängd). I botten av ugnen ställer du in ett kärl med kokhett vatten. Stäng ugnsluckan. Det blir ett mysigt tropiskt klimat därinne som bullarna verkar gilla. Låt jäsa ca 45 min. OBS! Uppdatering! Alt. jäser du dem i rumstemperatur ca 1-1,5 h (kolla dem, det beror på vilken temp rummet har). Det brukar jag göra numera.

Tag ut plåtarna och sätt ugnen på 225 grader. Så här fina är de färdigjästa skapelserna! Pensla med uppvispat ägg och strö över pärlsocker.

Grädda mitt i ugnen i 10-12 minuter. Låt svalna på galler under bakduk.

Bullarna blev supergoda, luftiga och saftiga. Det här, åtminstone för mig, nya sättet att baka bullar på kommer definitivt att bli ett stående inslag här hemma!

Lycka till!




<a href="http://www.bloglovin.com/blog/11615025/?claim=ud2wpha3a6r">Följ min blogg med Bloglovin</a>